Fyra dagar i veckan bland gamla och utsatta
“Det går ju inte bara sitta i gungstolen
— man måste ju göra något"
Artikel från tidningen Nytt från Stora Sköndal, nummer 1, 2008
Efter 33 år som datatekniker jobbar Sigurd Birath nu fyra dagar i veckan som volontär, bland annat på Stora Sköndal. Längtan efter kontrast och något roligt meningsfullt fick honom att börja med hembesök redan för 12 år sedan. I dag använder han det mesta av sin lediga tid till att hjälpa och stödja andra människor medan avtalspensionen från Ericsson tryggar hans ekonomi.
Lugn och ro är något som Sigurd utstrålar när jag stressad kommer i caféet på Stora Sköndal. Lugnet smittar av sig och snart sitter vi båda ner med varsin kopp kaffe och pratar i en takt som ger tid att tänka efter. Sigurd är född i Stockholm och bor i Segeltorp sedan 18 år tillbaka. Han har en lång bakgrund med datorer och projektledning på Ericsson i Stockholm, men för fyra år sedan blev han uppsagd tillsammans med många andra i organisationen som fick ta emot samma meddelande. När han berättar om beskedet, och om att lämna sitt jobb efter 33 år förstår man att förändringen inte var helt lätt. Men han skiner försiktigt upp igen när han säger:
— Jag fick en bra avtalspension och det går ju inte bara sitta i gungstolen — man måste ju göra något! Dessutom gav det mig chansen att prova något helt annorlunda.
Sigurd kontaktade Stadsmissionen för att höra om han kunde hjälpa till med något. Under tre år och arbetade han med deras andrahandsbutik på Nytorget. Samtidigt tog han uppdraget att hjälpa till i Allahelgonakyrkan som har lunchverksamhet för utsatta människor som kommer dit för en bit mat och samvaro. Där är han fortfarande kvar och hjälper till praktiskt på olika sätt. Arbetet i andrahandsbutiken är idag utbytt mot onsdagspromenader, lunchsällskap och musikeftermiddagar på äldreboendet Skogsbyn på Stora Sköndal, där han är volontär varje onsdag.
Mer än jobbet och golfen
— När jag fyllde 40 år började jag golfa och när jag blev 50 ville jag ha ett ytterligare komplement till jobbet.
Sigurd började då besöka en äldre dam genom Röda Korsets hjälpverksamhet och fortfarande ses de varje vecka. Det som drev honom att börja ge av sin lediga tid var inte bara längtan efter något annat, utan även behovet av att göra något
— Jag har alltid tyckt om äldre, redan som barn. De har alltid tid att lyssna.
Sigurd berättar att han bodde nära en sjukhuspark dit han gick när han var ung grabb. Där fanns alltid någon som blev glad för lite sällskap. Höjdpunkten var förstås att träffa den gamle cirkusakrobaten som satt i rullstol efter att ha amputerat båda sina ben. Nu är Sigurd på äldreboendet Skogsbyn varje onsdag och hjälper de gamla genom att vara tillhands i restaurangen. Det kan handla om att hjälpa till att bära brickan, öppna läskflaskan eller småprata om väder och vind. Därefter besöker han några särskilda personer för att kolla av om de är pratsugna eller bara vill ha en stunds sällskap. På eftermiddagen drar sedan musiken igång i samlingsrummet där Sigurd är med och ordnar med musik och ljud. Det är toner av både Snoddas, Evert Taube och Sven-Olof Sandberg som får de äldre att minnas sitt 40- och 50-tal.
Närvaro istället för ord
— Här på Stora Sköndal är det ju äldre människor man träffar och det kan ta ett tag innan de känner igen dig eftersom minnet kan vara lite dåligt och det går lite långsammare alltjämt.
Sigurd nämner också att det kan ta lite längre tid för äldre att bygga upp en ny relation eftersom det handlar om en människa som de ska våga släppa in på livet.
På frågan om vad det är som är jobbigast med arbetet som volontär hos just gamla, svarar Sigurd att det är när det mentala avståndet blir lite för stort till den äldre. Om hon eller han är så nersatt i sin funktion att man inte riktigt vet vad man ska säga eller göra för att hjälpa. Sigurd berättar att temat för förra volontärträffen handlade om just det. Kanske är det bara en närvaro av en annan människa, eller en annan hand i sin egen som får lyfta själen istället för ord. Sigurd tycker att det är skönt och avslappnat att han inte är knuten till endast en person här utan får vara en del av något större. Ingen gammal människa blir helt och fullt beroende av just en person som den enda sociala punkten i tillvaron.
I år är det tolv år sedan Sigurd började som volontär.
— Man kan spetsa till det lite och säga att det är av rent själviska motiv som jag blev volontär. Man får tillbaka så mycket själv och betyder något för andra. Det är så lite storfamiljstänkande nu för tiden, men här får man själv gemenskap och får lyssna till gamla tider.
Sigurd tycker absolut man ska våga prova på att vara volontär eftersom det finns så många olika områden. Man kan prova sig fram och se var man trivs bäst.
Intervjun har gått över tiden några minuter när Sigurd får syn på restaurangens första lunchgäst, en liten dam i gråvit kofta som heter Marta. Vi avslutar intervjun smidigt och jag får se början på Sigurds nya arbetsdag.
Sigurd Birath
Ålder: 62
Bor: Segeltorp
Syssla: Volontär på Stora Sköndal, Allahelgonakyrkan, Klaragården
Min bästa sida: Lite tystlåten
Min sämsta sida: Lite tystlåten
Intressen: Människor, natur, muséer och teknik
Förebild: Morfar
- Stora Sköndal
- | Press & media
- | Tidning
- | Artikel volontär
Sigurd berättar om sina onsdagar när han hjälper äldre på Stora Sköndal
Kontakt
Pernilla Köhle
Volontärkoordinator
08-605 09 06
