Berga sjukhus för vård av epileptiker 1907
Förändringens plats
Hur det började och blev sen...
Stiftelsen Stora Sköndals start inleddes med att Svenska Diakonisällskapet bildades 1898 i Gävle av en grupp som ville utbilda män till diakoner för tjänst i Svenska kyrkans församlingar och för att hjälpa fattiga människor. "..att till Svenska Kyrkans tjänst för fattigas, sjukas, förkomnas eller eljest nödställdas vård och hjälp fostra och utbilda kristliga män av evangelisk- luthersk bekännelse".
Sverige var i slutet av 1800-talet ett fattigt land. Industrialismens framväxt pågick och det var stor missväxt och stora folkomflyttningar. Staten hade tagit över ansvaret för socialvården från kyrkan och det fanns stora luckor i den vård som gavs samt brist på utbildade. Vid det konstituerande sammanträdet i Gävle den 14 april 1898 vittnar flera om den starka, trosfriska anda som låg över mötet. En av deltagarna har givit uttryck däråt i följande ord: "Vi enades om att Diakonsällskapets konstituerande och vad därmed stod i samband måste för framtiden bliva ett av våra allra dyrbaraste minnen. Det kändes friskt och skönt att från alla håll, från lekmän ej mindre än från präster, få erfara kärleken till vår gamla, kära kyrka. Hon har livskraft, därpå är mötet ett bevis. Knappast har jag någon gång förut, varken vid prästkonferenser eller prästmöten, förnummit församlingsanda i ordets fullaste mening såsom då. Det var ju ock ett församlingens barn, som då föddes."
Flytten till Sköndal
1905 inköptes det som idag är Stora Sköndal. När den utsända delegationen kom hit kände de direkt att "Här är platsen, som Gud tänker skänka!". Ett behov av att komma närmare huvudstaden och att man "behövde ett rikare övningsfält" var anledningen till flytten. Det var ett stort risktagande. Det fanns inte ens pengar till handpenningen när styrelsen bestämde sig för att satsa på att köpa denna fastighet. Vid samma tid som beslutet skulle tas fick sällskapet ett brev om en gåva på exakt det belopp som handpenningen var, 10 000 kronor. Ekonomerna höjde dock ett varnande finger, de ansåg att köpet var en alltför våghalsig plan.
Stora Sköndal som plats
Området har varit bebott länge, det finns gravfält som troligen härstammar från före vikingatiden. På 1500-talet fanns här en gård som hette Sjunada = Sjöända vilket på 1600- talet blev Sköndal. Troligen är vår huvudbyggnad byggd 1686 av en Claes Henric Grönhagen. På 1830-talet delades Stora Sköndals ägor. Idag omfattar ägorna 75 hektar. Ägorna var vid köpetillfället ungefär tre gånger så stora. Enligt traditionen var Stora Sköndal ett av drottning Kristinas många jaktslott i Stockholms närhet. Det fanns ett hus som kallades Drottning Kristinas hundkoja uppe i närheten av där Stefansgården ligger. Men att Carl XV har dansat i huvudkontorets salong vet vi. Detta föranledde en av diakonerna att uttala följande vid inflyttningen, "... festernas tid var förbi; kyrkan med den tjänande kärleken i arbetsdräkt intog högsätet" I huvudkontoret var det före 1950-talet kök och kontor samt kyrksal och matsal på entréplanet och på övervåningen bostäder för husmor, husfar, elever och kökspersonal. Det var en lantegendom som bedrev jordbruk.
Vällingklockan utanför huvudkontoret
Det järnsmide som idag finns utanför högskolebiblioteket är det som var Stora Sköndals första "kyrkklocka". Diakonkåren samlade tidigt in till en riktig kyrkklocka. Men första gången försvann pengarna till det viktiga i vardagen, då det var mitt under första världskriget. Det gjordes en andra insamling, men diakonerna köpte då själva in klockan. När kyrkan sedan byggdes samlade man åter igen in pengar till en kyrkklocka och lämnade då in den lilla som byte för att kunna få två stora till klockstapeln. Många år senare kom en vän till Sköndal och berättade att den gamla klockan var i profant bruk. Då samlade man återigen in pengar och köpte tillbaka sin gamla klocka. Gåvor har alltså genom åren tre gånger betalt för den klocka som nu sitter i stapeln och ringer varje morgon kl 9.00.
Bakgrund till Stiftelsen Stora Sköndal
Stora Sköndal är i grunden människors tro, drömmar, arbete och gemenskap. Allt utgår från ett uppdrag från Gud och även om vi kanske inte skulle uttrycka det så idag, är det stiftelsens grund och bas, "Det frivilliga kristligt sociala arbetet".
Diakonsällskapet som bildades och som är ursprunget till dagens Stora Sköndal hade redan från början två tydliga delar, utbildning och egen verksamhet. För att ge en bra utbildning i diakonalt/socialt arbete såg man ett behov av att redan från början varva teori med praktik. Därför startade man egen verksamhet i form av epileptikervård och senare alkoholistvård.
Utbildning
Utbildningen inriktades på olika former av fattigvård. Det var från början en tvåårig utbildning, ett teoretiskt år och ett praktiskt, där jordbruks- och vårdhemsarbete upptog stora delar av dagen. Uppgifter av praktisk karaktär fanns med redan från början; församlingsarbete, läsa för gamla samt att stor vikt lades vid hembesök och förmågan att förstå en familj så att man kunde söka avhjälpa nöden. Egentligen är det så det har fortsatt in i våra dagar med ett samspel mellan teori och praktik. Successivt har utbildningen förlängts för att anpassas till ökade krav. 1924 blev utbildningen treårig och 1938 fyraårig. Den stora förändringen kom då utbildningen i slutet av 1940-talet delades upp i en social linje och en församlingslinje vilken framför allt handlade om ungdomsarbete. Ett av skälen till att bedriva utbildning formulerades tidigt som "... att finnas för att värna om synen på den enskilda människans rätt och värde som liggande bakom vår politik vilket inte är självklart...", uttryckt i skuggan av andra världskriget.
1948 fick även kvinnor börja utbilda sig och den blev tydligt en socionomutbildning. De flesta av kvinnorna blev inte diakoner utan valde att gå ut och jobba i offentlig verksamhet. Det berodde på kraven på modershustillhörighet, att de bland annat skulle förbli ogifta. 1978 vigdes den första kvinnan på Stora Sköndal till diakon.
Botvidsgården byggdes på 1950-talet då det fanns behov av flera undervisningslokaler samt elevboende. Här kan man särskilt studera innerdörrarnas intarsiainläggningar vilka gestaltar de som bidrog med penninggåvor, både församlingar och enskilda. Den utbildning vi erbjuder är längre än andra då vi har diakonala ämnen integrerade med socionom utbildningen. Det ger en särskild profil åt skolan. Det har varit en kamp genom åren att bli accepterad av staten och att få de medel som andra högskolor får. Detta hände först i anslutning till detta sekelskifte.
För ett par år sedan påbörjades ett samarbete med Ersta, det som idag gör att vi har en gemensam högskola. Diakonutbildningen blev då en gemensam angelägenhet. Det är mer än 700 diakoner som fått sin utbildning och vigning från Stora Sköndal under nästan ett sekel. Den nya kyrkoordningen för Svenska kyrkan år 2000 innebar ett slut för denna epok. Diakonerna får hädanefter sin hemvist och förankring i stiften.
Sedan 2006 är all högskoleverksamhet förlagd till Ersta Sköndal Högskola AB som är samägt tillsammans med Ersta Diakoni. På Campus Sköndal finns idag institutionen för socialt arbete och kyrkomusik. Högskolan har även en stor uppdragsutbildningsenhet och forskning bedrivs bl a inom områdena det civila samhället och vård i livets slutskede.
Kyrkomusikerutbildning
1959 startade kyrkomusikerutbildningen som ett svar på en stor brist på kyrkomusiker i landet. Musikeleverna har sedan dess haft en stor betydelse för Stora Sköndal genom sin medverkan vid många tillfällen såsom gudstjänster både i kyrkan och på enheterna, och därtill i det övriga musikutbudet.
Verksamhet
1901 öppnades ett litet vårdhem för epileptiker med endast fem vårdplatser. Stora Sköndal inriktade sig på vård för män vilket var eftersatt i Sverige. Men arbetsfältet valdes även utifrån att det var särskilt lämpligt för diakoner då "... den kräver icke endast mannakraft och snabb uppfattning utan på samma gång ett djupt medlidande, förstående och ett mycket stort tålamod, alltsammans egenskaper som en diakon måste äga, men som han icke kan förvärva utan lång praktisk övning..." Allt eftersom byggdes verksamheten ut. Under en kort tid fanns det en barnavdelning. När verksamheten var som störst omfattade den omkring 250 patienter.
Det fanns arbetsterapi, park- och jordbruksarbete, möbelstoppning, snickeri, vävning samt sjukgymnastik. En fritidsverksamhet byggdes även upp. Många var här under stora delar av sina liv. De stora anstalterna avvecklades successivt under 1970-talet. 1977 kom en neurologisk eftervårdsklinik istället, idag neurologisk rehabilitering. 1990 öppnades en dagrehabilitering. Under lång tid drev Stora Sköndal skyddade verkstäder för funktionshindrade vilket ledde till att handikappbadet anlades 1961- 62 och byggdes ut 1983. Mellan åren 1908 - 1917 var Berga (numera bostäder) en alkoholistanstalt. Dessutom bedrev Stora Sköndal alkoholistvård på ett par andra platser i landet. På 1950-60 talen växte det fram som präglar oss idag, äldreboende och åldringsvård. Egentligen skulle man dock kunna säga att embryot till ett äldreboende lades redan något år efter flytten till Stora Sköndal.
Villa Kullen uppfördes av husmor Anna Bellander, där bodde hon och hennes man som var föreståndare återstoden av sina liv. Så fortsatte det, medarbetare byggde hus vilka de bodde i återstoden av sina liv. Dessa tillföll sedan Stora Sköndal. Andra hus har uppkommit genom donationer och gåvor från i första hand kyrkfolk.
Kyrkbyns gästhem stod klart 1952. Önskan var att där blanda både fasta och tillfälliga gäster. Centralt var även tanken att de äldre här skulle få kontakt med både elever och personal. I salongen finns en målning föreställande ett diakonikors, i vilket infällts byggnader och människor från Stora Sköndal. De flesta hus, villor och andra fastigheter som finns idag byggdes under 1950 - 60 talen. Några personer betalade en engångssumma vilket möjliggjorde byggandet. Skogsbyn består idag av 93 villor, tolv lägenheter, ett gästhem och ett sjukhem, vilket invigdes 1966.
1989 byggdes Kollekten, 1994 kom några villor till i närheten av Thorsten Levenstams väg och 2006 byggdes lägenheter på Nils Lövgrens väg. Johannesgården byggdes 1961 för epileptikervård och 1979 byggdes den om för långtidsvård. Tanken var att man som äldre skulle kunna få åldras i ett eget boende, flytta till ålderdomshem och därefter till sjukhem inom samma område. En på 1950-talet visionär och helt ny idé för Sverige.
Björkgården med två enheter för personer med minneshandikapp kom till 1992-93. I det som en gång var Kyrkbyns sjukhem är i dag ett särskilt boende för psykiskt funktionsnedsatta med mindre vårdbehov och kallas Pilbacken.
Kyrkan
Kyrkan var färdig för invigning hösten 1929, efter en lång tid av insamlingar. En stor del av arbetet utfördes av arbetskraft från Diakonianstalten. Ett särskilt sidokor byggdes för epileptikernas räkning. Klockstapeln kom året efter och byggdes som mycket annat av Stora Sköndals eget folk. Andra exempel på det är vapenhusets ekportar. Kristus på krucifixet är gjord i Oberammergau i Tyskland, men själva korset av en slöjdlärare på Stora Sköndal. Altarskåpet är målat av Gunnar Torhammar. Temat är: kallelsen till tjänst, vigning till tjänst och uppdraget att gå ut i tjänst.
Kyrkogården stod klar 1909 och gravkapellet 1915. Församlingshemmet byggdes av Farsta församling och ritades av S-O Larsson, elev till kyrkans arkitekt Hakon Ahlberg. Det stod klart 1992.
Numera ägs kyrkan gemensamt av Stiftelsen Stora Sköndal och Farsta församling och är distriktskyrka i församlingen. 2006 genomfördes en renovering av kyrkans interiör.
Nutid
Idag bedriver Stora Sköndal äldreomsorg med 320 platser och har ett seniorboende omfattande 250 hushåll. Den neurologiska rehabiliteringskliniken har 30 slutenvårdplatser och 16 dagvårdsplatser. Därtill kommer Ersta Sköndal högskola med ca 1000 studenter, uppdragsutbildning och vidareutbildning. Stora Sköndal har ca 500 månadsanställda, alla timanställda oräknade. Verksamheten finansieras idag till största del via avtal; med kommun, landsting och stat, för platserna i vården samt på högskolan utifrån studentantalet, därtill kommer gåvor. Genom åren har gåvor varit oerhört viktiga för Stora Sköndal. Vi är en "not- for-profit" organisation. Rörelsekapital för utveckling, förnyelse och chanstagningar har det alltid varit en kamp att finna. Det engagemang som gåvogivare givit uttryck för genom åren är därför av särskild vikt för Stora Sköndal och vår möjlighet att se nya utmaningar. Idag definierar vi oss som en kristen humanistisk diakoniinstitution med nära anknytning till Svenska kyrkan.
Idealiteten/den enskildes engagemang har en lång historia hos oss. Den har gått i vågor, men varit avgörande för Stora Sköndals identitet. Den tar sig många olika uttryck: väntjänst, pensionärsföreningar, gåvor, grannomsorg, frivilligarbetet, testamenten, kollekter samt volontärer.
- Stora Sköndal
- | Om oss
- | Historik
Sjuktransport
Brevbärare på Sköndalsvägen
Trögelina båt på Drevviken
